Att våga
Ibland måste man våga göra sånt man kanske inte egentligen vågar. Även om man när man väl gjort det man egentligen inte vågade göra från början börjar ångra sig när det väl är gjort så får man ta lärdom av resultatet. Vissa saker vet man ju inte om det blir en flopp eller flipp förens det är gjort. Man kan ju inte alltid ha kontroll på alla situationer så ibland måste man utmana sig själv. Och man kan inte alltid ångra eller sudda ut alla beslut som blev en flopp...Lär dig av dem istället! Jag tror nog många "lider" av liknande känsla som det jag beskriver. Att man hindrar sig själv från att göra/säga/låta något hända för att man är rädd för konsekvenserna/resultatet. Men egentligen vad har man att förlora?
Exempelvis som att skriva en lapp med sitt telefonnummer till en snygg granne och lägga i dennes brevinkast? Vem skulle få för sig att göra en sån lite halv galen sak? Tänker nog inte svara på den frågan utan låter det vara osagt och tolkningsbart. Får en känsla av att detta inlägg blir ett peptalk till mig själv att våga blotta mig själv en aning mer. Eller ja inte bokstavligt talat klä av mig naken och skrika här är jag. Utan mer visa och berätta vad jag vill och känner på ett snyggt sätt. Inte på ett framfusigt och dåligt sätt. Utan ett lagom framåt och modigt sätt. Ett Hanna sätt. Förutom
peptalk till mig själv så slog jag nog rekord i att använda ordet man i samma
inlägg. Haha! Yes en nybäddad säng kallar på mig nu för imorgon beger jag mig mot sydligare breddgrader (läs Skåne). Mer info kommer imorgon. Puss & godnatt! ❤ / H.